Jag kom att tänka på den boken när jag läste Nicklas Lundblads understreckare i morse. Han skriver om en bok där forskare och andra har uppmanats att ge exempel på farliga tankar.
Lundblad är inte så imponerad av farligheten i det som förmedlas. Men han hittar i alla fall något:
"Antag en Einstein som inte bara visar att tiden är relativ, utan att den faktiskt inte finns. Att den tid vi tror oss existera i inte finns och att upplevelsen av tiden är en illusion. Det finns inget förflutet, ingen framtid."
Är detta en farlig tanke? Nja. Provocerande kanske. Men diskussionen är långt ifrån ny.
"Det är inte riktigt", skrev Augustinus, "att säga att det finns tre tider – den förflutna, den pågående och den kommande; kanske är det riktigare att säga att följande tre tider finns – det förflutnas nu, det pågåendes nu och det kommandes nu. Dessa tre finns nämligen i mitt medvetande – någon annanstans ser jag dem inte. I nuet minns vi det som förflutit, i nuet ser vi det som pågår, i nuet är vi nyfikna på det som skall komma."
Man kan också slå upp Katolska kyrkans katekes (600) och finna följande underlag för meditation:
"För Gud är varje beståndsdel av tiden omedelbart närvarande."
Glöm inte bort att läsa Stinissens bok.
