En tankeväckande definition av god litteratur går ut på att den ger oss ett tillskott i förrådet av tillgänglig verklighet. I mina ögon framstår Tomas Tranströmers poesi som ett exempel på den sortens författarskap.Därför läste jag dagens understreckare av Bo Gustavsson med vaket intresse. Gustavsson försöker kartlägga Tranströmers lyriska nyckelidéer. Vi får en skymt av Dante, men Gustavsson tycks helst vilja fästa blicken på det gnostiska tankegodset.
Om Tranströmers person, inspirationskällor och bevekelsegrunder vet jag egentligen ingenting. Men jag läser dikterna, och kan inte låta bli att undra om gnosticismen verkligen är en så viktig komponent i den tranströmerska koden.
Själva grundtanken i Gustavssons artikel framstår i vilket fall som invändningsfri:
"Det som glimmar utom räckhåll i vårt sekulariserade samhälle är en andlig-existentiell medvetenhet som Tomas Tranströmer ägnat hela sin karriär åt att synliggöra och återköpa genom diktandet."
