Jan-Olof Hellsten berättar sagan om det stora smörgåsbordet i det senaste numret av Signum. Utifrån modern beslutsteori och klassisk filosofi tar han sig an det svenska systemet, där skolan förutsätts ha en värdegrund samtidigt som den ska vara värderingsfri.Eleverna ska liksom presenteras för läckerheterna på ett smörgåsbord av tro, livsåskådningar och ideologier. Sedan får de själva välja något som smakar. Eventuellt. Om de känner för det, av något outgrundligt skäl. (Som skolan inte har för avsikt att avslöja för den som undrar.)
Hellsten beskriver på ett mycket klargörande sätt en del av de problem som är förknippade med detta tänkande. Och han konstaterar också vad det hela mynnar ut i:
Föreställningen att man kulle kunna betrakta världen utan att värdera och ta ställning är djupt problematisk. Den förment objektiva synen på världen förmedlar signalen: Välj vad du vill. Ingen bryr sig om vad du står för. Det är inte viktigt. Det spelar ändå ingen roll.
Just så. Och det öppna sinnet är dessvärre, som Chesterton påpekade, ungefär som en öppen mun. Den måste småningom sluta sig kring något närande, alternativt svälta.
